I throw my self into the wind, hoping somebody might pick me up and carry me again.

Vill inte, vill inte, vill inte. Nu är det snö på riktigt. Mysigt, så länge jag får ligga kvar under mitt varma täcke i mitt kalla rum. Känns inte alls lockande att gå upp. Varför ta tag i sitt liv när man inte har något?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0