Yoyo! Jag är at home :)

Idag känns det bättre, faktiskt. Morgonen var riktigt jobbig av olika anledningar och jag ville typ bara sjunka genom jorden eller helt enkelt typ dö. Sedan träffade jag på Hanna och Ronja och då kändes det lite bättre (även fast Hanna kallade mig för emo, hehe. När vi var uppe vid hörsalen på sjukhuset kom också Elin och då blev jag glaaad! Sötaste Elin, hon kan verkligen muntra upp en, svårt att hitta en bättre vän! På lunchrasten satt vi och stekte på stortorget och helt plötsligt får ovannämnda flicka värsta dampatacken och börjar skrika (av typ glädje... som vanligt väldigt diskret). Jag frågar flera gånger vad det är som är så bra men får inget riktigt svar. Tillslut får hon ur sig "VANHEDEN, DET VAR JU VANHEDEN!!!". Jag bara: "Öh... ursäkta?". "JA MEN VANHEDEN I JÖNSSONLIGAN!!! IIIEEEE! JAG MÅSTE RINGA HUGO!! DET HÄR ÄR DEN BÄSTA DAGEN I MITT LIV! IIEE!" Ja... man har ju sina egna idoler...

På Cheerleadingträningen idag hade vi fyspass och övade på dans och hopp. Det tar sig, sakta men säkert, och det är fortfarande asroligt! Stod mittemellan Ida och My när vi övade hopp så just då kände jag mig väldigt mycket looser men jag ska ta ikapp, haha. Nu måste jag gå och laga till någon mat så att jag inte dör på riktigt, det vore ju lite onödigt.