Världens bästa fino skrev ett väldigt sött inlägg till mig på sin blogg, så då tänkte jag att jag skulle knåpa ihop ett till henne. Absolut inte "bara för att" utan för att visisen är en av de underbaraste människorna som jag fått äran att lära känna.

Första gången vi sågs var sommaren 2009. Vi pratade väl inte jättemycket just den gången men jag minns att jag blev glad av dig redan då, för en människa med större livsglädje måste vara svårt att hitta. Även då saker och ting känns jobbigt även för dig är du alltid där för andra, tröstar och muntrar upp. Här om veckan funderade jag över hur lustigt det egentligen är att det känns som om jag skulle kunna prata med dig om nästan vad som helst, eftersom vi egentligen inte har träffats särskilt många gånger. Sanningen är att ofta när något känns jobbigt, som det gjort rätt ofta den senaste tiden, är det dig jag längtar efter att få prata av mig med och få råd av. Det känns verkligen som vi förstår varandra och det suger att Stockholm ligger så långt bort. Dessutom är du sjukt snygg och hur  smart som helst och jag skulle kunna göra mycket för att få dig att inse det. För du är så värd att inse det! Fina fina vän. <3

Ps. Snart kommer jag på mitt tefat! :D