At se det man vill se och va den man vill vara

På väg tillbaka. Den possitiva bemärkelsen är en illusion, tillbaka är inte vad jag vill, jag skulle ju uppåt! Det gamla är glömt så om du läser det här så känn inte igen dig, allt kretsar inte kring dig och mitt liv kommer aldrig mer att göra det. Det handlar heller inte om någon sista bekräftelse, jag respekterar dig, så snälla bara tro mig. Nuet handlar om något annat. Det är jag som har valt, jag som har ställt till det. Livet är ett spel och jag håller på att bli utknuffad från brädet. Kanske finns chansen till ett nytt parti men inte innan det första är avslutat. Känslan av att ha roterat i en tvättmaskin, all gnutta av självkänsla är bortspolad och det inre beter sig värre än väderomställningen i April. Brevet är stängt, stängt och stämplat, och innehållets fasad är så lätt att läsa att det vore dumt att ens försöka nå sanningen. Döm mig inte nu för då dömer du inte mig. Klaga är ingen bedrift och inget mål med livet. Det skingrar inte ens de grå molnen av otillräcklighet men jag har ingen ursäkt. Det finns ingen ursäkt och jag har ingen spelad falskhet, falskheten spelar med mig. Det är ofrivilligt men redan avgjort. Jag har inte längre kontrollen på det som rör mig och jag är lika förvirrad som det omkring mig. En omställning behöver visst inte alltid förnya.

Du skriver vekrligen bra! <3 Älskar dig,kk dyu betyder mest! Jag finns alltid här!! <3

saknar dig idiiiiiisfiniiiis <3